Unga brottsoffer

En sida för unga brottsoffer

Etikett: Förälder

Mediarådets checklista till föräldrar

Barn och ungdomar har ofta ett rikt socialt liv på nätet. Det chattar, mailar och lägger ut profiler på communities, t ex lunarstorm.se, snyggast.se.
För det mesta är det ett bra sätt att kommunicera på, men alla som använder sig av nätet på olika sätt har inte goda syften. Mobbing och hot från andra ungdomar är inte ovanligt. Vuxna personer som kontaktar unga flickor och pojkar i sexuellt syfte förekommer ofta. Ibland antar vuxna personer, oftast män, en annan identitet på nätet och kontaktar på så sätt barn och ungdomar i sexuella syften.
Allt går inte att hindra men som förälder finns det en del man kan göra och tänka på:

Mediarådets checklista till föräldrar

Följ med ditt barn ut på nätet. Surfa tillsammans med ditt barn. Ett förtroende grundläggs och gör det naturligt att prata om vad barnet upplever på nätet även när det blivit lite äldre.

  1. Tala med ditt barn om Internet. Ta några timmars prao med ditt barn på nätet med jämna mellanrum. Låt dig inte avskräckas och var inte fördömande.
  2. Uppmuntra en god etik. Betona vikten av att bemöta andra som man själv vill bli bemött.
  3. Kom överens om hur Internet ska användas. Bestäm tillsammans vilka regler som ska gälla och hur man ska behandla personlig information (namn, adress, telefonnummer och e-post.)
  4. Uppmana ditt barn att vara återhållsam med personlig information. En enkel regel är att ditt barn inte utan ditt godkännande lämnar ut information som hemadress, skola, telefonnummer eller fotografier av sig själv.
  5. Låt inte ditt barn ensamt träffa okända som de fått kontakt med på nätet. Det är viktigt att ditt barn inte träffar okända personer utan att vara i sällskap med föräldrar, vänner eller andra som barnet litar på.
  6. Hjälp ditt barn att förstå att informationen på Internet kan vara falsk. Prata om källkritik med ditt barn och visa på olika sätt att kontrollera uppgifter på nätet.
  7. Var inte för kritisk mot ditt barns nyfikenhet. Kom ihåg att det är naturligt att vara nyfiken och vilja söka upp ”förbjudna sidor”. Ta tillfället som en möjlighet att diskutera.
  8. Rapportera information och händelser som du bedömer vara olagliga. Om du uppfattar material på Internet som olagligt rekommenderar vi att du gör en polisanmälan. Också för material som upplevs som skadligt eller olämpligt kan det finnas anledning att rapportera vidare.
  9. Tekniska lösningar kan vara ett stöd att hantera Internet. Med webbläsarens loggverktyg kan man se vilka hemsidor som besökts, och genom filter kan man stoppa åtkomst av vissa sidor. Vad medveten om att det kan uppfattas som ett intrång i barnets integritet och kan rasera förtroendet.

En käftsmäll mot brottsoffren

Med anledning av Göteborgs-Postens artiklar om försäkringsbolagens agerande 11/4 och 12/4. GP beskriver i artiklarna, utifrån två olika fall, hur Försäkringsbolagen behandlar brottsoffer som söker ersättning för sina skador efter brottet. Tyvärr är artiklarna bara en bekräftelse på vad vi ser i vårt arbete.
Vi på StödCentrum för Unga Brottsoffer möter dagligen ungdomar som är tveksamma till att anmäla, vittna eller delta fullt ut i polisens förundersökning. Flera av dem tycker att det är speciellt obehagligt att peka ut någon som förövare, på grund av rädsla för repressalier. Många gånger ligger det mycket motivationsarbete bakom en polisanmälan.
Tyvärr är det så, av en rad anledningar, att en hel del förundersökningar läggs ner. Ofta kan man konstatera att ett brott har begåtts mot brottsoffret, men åklagaren anser att bevisningen mot de utpekade inte är tillräcklig för en rättegång, t ex för att ord står mot ord. För målsägaren blir det så gott som alltid en stor besvikelse.
När förundersökningen är nerlagd kan brottsoffret vända sig till sitt försäkringsbolag för att ansöka om ersättning för eventuella skador. Då kommer nästa käftsmäll!
Om gärningsmannen är utpekad men bevisningen inte räcker för en rättegång så får brottsoffret inga pengar. Om brottsoffret däremot inte hade pekat ut någon så hade han/hon fått rätt till ersättning. Brottsoffret är alltså den som får ta konsekvenserna av att polisens och åklagarens arbete inte har lyckats fullt ut! Bedömningen är orimlig. Enligt lag är man som gärningsman oskyldig tills man är dömd. Så länge ingen är dömd är gärningsmannen okänd. Alltså borde brottsoffret få ersättning även om en potentiell förövare är utpekad, oavsett om den i slutänden kan knytas till brottet eller ej. Debatten pågår för fullt, både om hur man ska få brottsoffer att våga vittna och om hur man ska bemöta brottsoffer på bästa sätt. Det är kanske dags att försäkringsbolagen tar till sig lite av vad som sägs i den debatten.

Copyright Unga brottsoffer 2005-2017