Sedan 1994 pågår övervakning med elektronisk kontroll på försök. Det innebär att många fängelsestraff på högst tre månader ersätts med att den dömde övervakas med en så kallad fotboja eller husarrest. Den som inte följer reglerna får avtjäna resterande delar av sitt straff i fängelse.
Det går inte att dömas till övervakning med fotboja. Däremot kan man ansöka om att få sitt fängelsestraff verkställt på det sättet. Förutsättningen är att man dömts till ett brott som ger maximalt tre månaders fängelse och att man bedöms som lämplig.

Det är när en person som är dömd till fängelse bor och sover på fängelset men arbetar eller studerar utanför.

Det finns många olika typer av frihetsberövande som polisen kan använda sig av. En person kan till exempel bli gripen, omhändertagen eller hämtad till förhör. Frihetsberövandet kan ske på olika grunder. Vanligtvis skiljer man mellan de former som regleras i rättegångsbalken (RB) och övriga frihetsberövanden, som regleras i polislagen och i andra lagar. I Sverige krävs att regler om frihetsberövanden är fastlagda i lag.
Även anhållande, häktning, fängelse- och tvångsvård räknas som frihetsberövanden.

Den som dömts till fängelse tas in på en kriminalvårdsanstalt. Ett fängelsestraff är normalt tidsbestämt till mellan 14 dagar och 10 år. I vissa fall kan straffet bli ännu längre, maximalt 18 år. Dessutom kan fängelse utdömas på livstid. Livstidsstraff kan genom nåd omvandlas till ett tidsbestämt straff. Nåd beslutas det om regeringen efter att den livstidsdömde ansöker. När två tredjedelar, dock minst en månad, avtjänats ska villkorlig frigivning normalt ske.

När det gäller vissa allvarligare brott kan du straffas för förberedelser till brott, eller försök till brott, även om du inte hann göra något brottsligt innan polisen ingrep. Förberedelserna i sig kan vara allvarliga nog för att leda till åtal och dom.
Förberedelse till brott kallas även stämpling.

Under förundersökningen kan polisen förhöra alla som kan tänkas ha någon betydelsefull upplysning kring vad som hänt.
Det finns inga skäl att inte ställa upp på ett polisförhör. Enligt rättegångsbalken är den som befunnit sig på en plats där ett brott begåtts skyldig att följa med polisen för förhör. Den som vägrar utan giltig orsak får polisen ta med sig mot personens vilja. Detsamma gäller om en person befinner sig i närheten av en plats där ett brott som kan ge lägst fyra års fängelse nyligen begåtts. Om polisen har kallat en person till förhör och han eller hon inte dyker upp och inte har någon rimlig orsak att utebli så har polisen rätt att hämta honom eller henne till förhör. Om brottet polisen utreder är så allvarligt att det kan ge fängelse kan man i vissa fall hämta någon för förhör utan att först skicka ut en kallelse. Ingen är dock skyldig att stanna hos polisen för förhör längre än sex timmar annat än i undantagsfall.

Den som misstänkts för brott har alltid rätt att på egen bekostnad anlita försvarare. Det är i första hand upp till den misstänkte själv att bestämma vem som ska uppträda som försvarare. Domstolen har dock möjlighet att avvisa en försvarare som inte anses lämplig.
Under vissa omständigheter har den misstänkte rätt till en offentlig försvarare. Syftet med offentliga försvarare är att den som inte själv har skaffat sig en försvarare ändå får juridisk hjälp när det behövs. Är den misstänkte häktad, anhållen eller misstänkt för ett brott där det lägsta straffet är fängelse i sex månader, ska han alltid få en offentlig försvarare om han begär det. Den offentlige försvararen betalas delvis av staten. Men om den misstänkte döms för brottet måste han i princip ersätta staten för kostnaderna. Beloppets storlek tar hänsyn till den dömdes inkomstförhållanden. I samband med rättegången avgörs hur mycket den åtalade själv ska betala.

När ett brott har anmälts inleds en utredning av polis eller åklagare. Genom denna förundersökning skapas underlag för ett eventuellt beslut om åtal. En viktig regel är att alla omständigheter ska beaktas och vägas samman, inte bara de som talar mot den misstänkte utan också de som talar för den misstänkte. Det finns en särskild lag om hur en polisutredning och rättegång går till för den som är under 21 år.