Domstolen kan i vissa fall döma till skyddstillsyn med samhällstjänst. En förutsättning är att den dömde är villig att följa en föreskrift om samhällstjänst. Samhällstjänsten gäller oavlönat arbete i ett antal timmar, lägst 40 och högst 240, beroende på vilket brott det rör sig om.
Samhällstjänsten är i första hand tänkt för yngre brottslingar och arbetet ska i första hand utföras i anslutning till någon ideell verksamhet, till exempel idrotts- och friluftsverksamhet eller kyrkliga organisationer. Övervakningstiden kan förlängas tills arbetet är utfört. Den som inte följer föreskriften kan dömas till fängelse.

När någon på sannolika skäl är misstänkt för ett brott är polisen och åklagaren övertygade om att man har tillräckliga bevis för att döma den misstänkte.

Den som blivit utsatt för ett brott kan tilldömas rätt till ekonomisk ersättning från gärningsmannen. Storleken på skadeståndet varierar beroende på vilket brott det är frågan om. I princip kan alla som begår brott bli skadeståndsskyldiga, även mycket unga personer. Men i skadeståndslagen står det att domstolen ska ta hänsyn till både ålder och ekonomiska förhållanden då den beslutar om ersättning. Föräldrar kan i vissa fall bli skadeståndsskyldiga för skador som deras barn har orsakat.

Vid skyddstillsyn sker övervakning av den dömde. Övervakningen sker under ledning av frivårdsmyndigheten och normalt sett är det domstolen som förordnar en övervakare. Prövotiden är tre år, men övervakningen upphör i regel efter ett år. Skyddstillsyn kan förenas med särskilda föreskrifter, till exempel att den dömde ska genomgå nykterhetsvård.
Skyddstillsyn kan förenas med dagsböter och i vissa fall med fängelse i lägst 14 dagar och högst tre månader. Rätten kan besluta att den som dömts till skyddstillsyn ska utföra arbete för brottsoffrets räkning.
Om den som fått skyddstillsyn begår nya brott under prövotiden eller missköter sig på annat sätt, kan domstolen döma till en annan påföljd i stället.

Skälig misstanke är den lägsta graden av misstanke om brott.

I slutet av en rättegång sammanfattar åklagaren och advokaten sina argument. Det kallas slutplädering.

I spaningsregistret samlas bland annat polisens tips, misstankar och adresser till brottslingar. Registret är vanligtvis bara tillgängligt för poliser som arbetar med ett pågående fall.

Straffet eller påföljden för ett brott kan bli till exempel böter eller frihetsberövande.

När någon som är misstänkt för ett brott som högst skulle kunna ge ett bötesstraff också erkänner det brottet kan åklagaren bestämma sig för att utfärda ett strafföreläggande. Då behöver saken inte tas upp i domstol.

Även en mycket ung person kan begå ett brott och att göra något förbjudet är brottligt oavsett hur gammal gärningsmannen är. Men det är först när en person fyller femton som han eller hon kan straffas för brottet, det vill säga blir straffmyndig.
Det betyder inte att den som är under femton kommer undan helt utan åtgärder. Både polisen och de sociala myndigheterna kan kopplas in om en person under femton begår ett brott. Föräldrarna eller vårdnadshavaren måste alltid kontaktas om personen är under 18 år. Och för alla under 21 finns det speciella regler för hur en polisutredning, häktning och rättegång ska gå till och för vilket straff som kan utdömas. Det ska finnas mycket starka skäl för att en person under arton ska kunna häktas eller dömas till fängelse. Domstolen ska alltid ta hänsyn till den åtalades ålder och mognad när den bestämmer straffet.

Stämpling är det samma som förberedelse till brott.

Alla svenska lagar och förordningar publiceras i Svensk författningssamling (SFS).